Kennel, breeding

Det började 2004 då jag bestämde mig för att köpa en liten hund som kompis till min tervuerentik som var uppvuxen med en flock men som nu var ensam kvar. Jag orkade och ville inte ha en brukshund till men det skulle vara en rubust liten hund som kunde hänga med på det vi i familjen gjorde. I huset fanns då 3 barn, två tonåringar och en sjuårig. Vi hade även ett gäng hästar så vi var mycket ute så hunden skulle tåla att vara ute i kyla och regn och tåla mycket stim, stoj och aktiviteter. Det föll sig så att en bekant till mig som födde upp Jack russell hade fått tillbaka en 5 månaders tik som hon ville sälja på halvfoder. Jag och min sjuåriga son åkte dit och vi var sålda. Siri var allt vi hade kunnat önska, hon var tuff framåt och totalt orädd för miljöer, ljud och allt annat som dök upp. En sak som dock inte var enligt min önskan, var att hon hatade dåligt väder. Hon gick helt enkelt inte ut. En annan sak som inte heller blev som jag tänkt mig var att hon inte var kompis med min tervueren tik. Hon accepterade hennes existens men inte mer. Tervuerentiken var däremot överlycklig. Som tur var många gånger för Siri så var min tervuerentik världens snällaste. Hon lät helt enkelt den lilla illbattingen Siri ta över. 2006 fick Siri tre valpar, det var det mest bedårande jag sett. Fantastiska små, orädda, tuffa valpar. Jag som tyckte tervuerenvalpar var det sötaste jag sett men detta var en klass för sig. Året efter beslöt jag att ta en kull på Siri för jag ville såklart ha en russell till. Jag visste inte nåt om rasen och använde uppfödarens hane. Det jag kunde se och eftersom jag sysslat med brukshundar och tävlat en hel del var att jag hade en mentalt stark hund i Siri och det var prio ett för mig, vilket det är fortfarande. Så här i efterhand kan jag ju förstå att Siri inte var någon skönhet enligt rasstandarden. I alla fall så födde Siri tre valpar igen den 28 maj. Två hanar en tik, precis som förra gången. Vi behöll tiken och döpte henne till Småtta. I dag har vi fem jr terrier hemma. Småtta fick fem valpar 2012, en tik och fyra hanar. Vi behöll tiken och en hane. Den lille plutten ni ser på startsidan är hanen, han går under namnet Lilleman och honom tävlar jag i nosework. Även tiken  som behöll och döpte till Maggie tränar nose work men det sköter min sambo. Sen har vi en dotter till Maggie som heter Annie (Maskinen, Sockerråttan, Labratoriemusen) hon har många namn. Henne kan man köra i allt. Hon går i specialsök, viltspår och rallylydnad men hon skulle nog vilja köra allt som finns. Hon är en otrolig arbetsmaskin men så lätt för att koppla av, det är fullt ös eller så sover hon. En helt underbar hund. Tyvärr så saknar hon en hel hop tänder i munnen så det kommer aldrig bli valpar efter henne. Annars har hon den perfekta mentaliteten i mina ögon.  I november 2017 köpte vi därför Sally en knappt ett år gammal tik. Hon är kanske ett avelsmaterial för framtiden. Hon tränas i specialsök, viltspår och konstgryt. Vi har tänkt att lysa ögon, undersöka patella och meritera henne under 2018 och om allt är som det ska så hoppas vi på en kull på henne 2019. På bilden ovan är det Maggie som är halvägs ner i hålet, Annie har täcke på sig och Sally är den vita damen med svarta öron.  Tyvärr så lämnade Siri oss 2014 efter en kort tids sjukdom men hon var min första terrier och hon visade mig vilken fantastisk ras det är. Så smarta, starka mentalt och allsidiga. Verkligen en stor hund i en liten kropp.